Hiphopen föddes i South Bronx utanför New York i början på 70-talet och utövades av afroamerikanska och puertoricanska ungdomar som bodde där. Hiphop inbegriper fyra delar: MC:ing, DJ:ing, B-boying och graffiti och är mer en kultur än bara en musikstil.
Det tog ett drygt decennium innan hiphopen började sprida sig internationellt, men när den tog fart så trängde den undan rockmusiken som tidigare varit ungdomskulturens dominerande musikform. Den hade draghjälp av MTV som kablade ut musikvideos med den nya stilen, vilka snabbt nådde mottagarna.
Rapen kom med på köpet, eftersom det var vad MC:s gjorde – de rappade.
Företeelser liknande rapen har funnits 
i afrikansk musik långt innan den hamnade i USA. I Västafrika sjöng t ex poeter, griots, rytmiska poem till trumpkomp.
Traditionen fortsatte i USA, och inom flertalet av de afroamerikanska musikriktningarna talades det emellanåt rytmiskt till musik. I bluesen hette det ”talking blues”, och det fanns liknande företeelser även i jazz, r&b, funk, soul etc. På Jamaica fanns det rappande DJ:s i gathörnen redan på 60-talet, fast de rappade till ska-musik på den tiden.
Man kan säga att med hiphopen och rapen har den afroamerikanska musikkulturen tagit tillbaks credden för världens största nu existerande musikrörelse.