Oceanien, vars största område är Australien, men som även inbegriper Nya Zeeland samt en mängd andra öar, har en varierad och urgammal musikkultur.
Australien
Den äldsta musikformen i Australien står aboriginerna, Australiens urinvånare, för. Deras kultur är minst 50 000 år gammal, och deras musiktradition har antagligen funnits lika länge. Den är ofta vokal, men där ingår även det centrala instrumentet didgeridoo, och musiken har spelats i både sociala och religiösa sammanhang.
Under 1700-talet började européer, främst från de brittiska öarna, befolka Australien, och tog med sig sin musik. En stor del av nybyggarna var manliga fångar och kvinnliga prostituerade som förvisats från sina länder, och detta hörs i folkmusiken, även kallad bush-musik. De handlar ofta om småtjuvars vardag, s k bushrangers (brottslingar som lever i naturen) och innehåller emellanåt kritik mot lag och regering.
D
agens folkrock är en sammansmältning av västerländsk och aboriginsk musik.
Nya Zeeland
Nya Zeeland är ett av de senast befolkade ställena på jorden och deras musikkultur är relativt ung. Urbefolkningen Maoris traditionella musik är ofta vokal men med inslag av blåsinstrument och slagverk. Stämmor förekommer sällan, man sjunger unisont eller i oktaver. Tillsammans med musiken utfördes också ofta en krigsdans, haka. Den är intensiv och färgstark och till för att skrämmas. Då européerna, i form av missionärer och kolonister, kom fick musiken ett tillskott av västerlänska influenser, harmonier och stämsång stod för en viss berikning. Säckpipa har också blivit märkligt populärt.
Papua Nya Guinea
Här har den usprungliga musikformen tyvärr blivit kväst av västerländska missionärer, men man kan hitta den i sing-sing, som utförs under högtider och sammankomster. En sångledare sjunger före och församlingen ansluter efter. Även här ingår färgstark dans.