På 80-talet lyckades en forskare tolka kilskrift på en lertavla som var från 2000 f Kr och som har hittats i Nippur, en sumerisk stad i Mesopotamien. Denna visade sig vara en instruktion för hur ett visst musikstycke ska framföras, med anvisningar till vilka olika lyrsträngar man ska spela och i vilken ordning. Än så länge är dessa de första nedtecknade musikstycken som någonsin hittats.
Som god tvåa kommer hurritiska skrifter från Ugarit, en hamnstad i norra Syrien. som innehåller noter och är från 1800 f Kr.
I Ur, fd Mesopotamien, nuvarande Irak, har man hittat harpor och lyror som är daterade till 2750 f Kr.
I Egypten och Assyrien har bilder på harpor hittats, bl a i den s k ”Harpspelarens grav” i Egypten, från tiden under Ramses III, ca 1200 f Kr.
<
p>I Indien har man grävt fram sjuhåliga flöjter samt stränginstrument som man kan härleda från Induskulturen, vilken växte fram vid floden Indus i nuvarande Pakistan runt 2600 f Kr.
Dessutom finns Samaveda, en fornindisk hymnsamling vars namn betyder ung ”Vetandet om sångerna” (notera även likheten mellan sanskrit och nutida svenska: Sama – sång, Veda – veta), där man samlat sånger som sjöngs vid Somaofferriterna av de vediska prästerna.
I Kina finns ett stränginstrument kallat guqin, som har existerat i sin form i ca 3000 år och är världens äldsta nu använda intrument. Man har hittat exemplar i gravar som är runt 2500 år gamla.
Vad gäller det antika Persien har man inte så mycket information vad gäller deras musikaliska kultur, men man vet att de använde gitarr, flöjt och luta.
Det antika Grekland har dock lämnat en hel del 
notskrift efter sig, och man har alltså en ganska klar bild av hur deras musik lät. Seikilos epitaf heter världens äldsta fullständiga musikstycke, och det kommer därifrån. Man vet också att Homeros epos från början sjöngs, men man har inte hittat nedskrivna tonsättningar från dessa. Man brukar hävda att antikens musik var strikt monofonisk, alltså att man bara spelade en ton åt gången, men det stämmer inte riktigt. Man har hittat tonsättningar från Euripides Orestien, som tydligt visar att flera toner användes samtidigt för att skapa harmonier.
Från det gamla Rom finns betydligt färre musikstycken bevarade. Till viss del antar man att detta kan bero på att kristendomen var negativ till det och förbjöd musik när den blev statsreligion. Romarna verkar heller inte ha skapat så mycket ny musik utan tagit efter grekernas musik, som de beundrade.