Jazz och blues återknyter både till de afrikanska och de amerikanska temana här ovan, eftersom influenserna kommer från musiken som afrikanerna förde med sig till Amerika. Åt andra hållet ligger jazzen och bluesen även som inspiration för i princip alla västerländska populärmusikgenrer av idag, så det är ingen underdrift att kalla dessa musikformer för centrala inom den afro-europeisk-amerikanska musiksfären.
Jazzen bygger på improvisationer och synkoperade rytmer och s k blå toner. Jazzen började utvecklas under sent 1800-tal i området runt New Orleans och Mississippi, som var en smältdegel av olika folkslag och deras medhavda musik. Således finns det i jazzen inslag av allt ifrån afrikansk arbetssång och dito rytmer, europeisk varietémusik och psalmer till klezmer och folkmusik från t ex Irland, i en välljudande röra.
Efter att jazzen uppkommit i Södern hittade den till Chicago, där den växte sig stor och från vilken den spred sig till andra stora st
äder som t ex New York samt de större städerna i Europa.
Det stora genombrottet kom med dansformerna foxtrot, one-step och two-step runt 1910. Dessutom sammanföll jazzens spridning med uppkomsten av grammofonskivan, och 1917 gjordes den första jazzinspelningen av Original Dixieland Jassband. Under första världskriget kom jazzens stora genombrott i Europa, och från 1920-talet fanns den på var mans grammofon. Den gav också upphov till senare former som be-bop, swing och fusion.
Bluesen kommer från samma rötter som jazzen och utvecklades på samma ställen. Även den innehåller synkoper och blå toner, men är tyngre, vemodigare och kanske inte lika publikvänlig som jazzen. Den är jazzens sorgsna kusin, och ändå älskad av många.
Den första bluesen från Mississippideltat kallas numer deltablues. Bluesens genombrott kom när Mamie Smith sjöng in ”Crazy Blues” som sålde i drygt 2 miljoner exemplar.